gyllback

Dörren till trapphuset går igen med en kraftig smäll. Jag vaknar hastigt upp ifrån min djupa sömn. Lysröret i taket bländar mina  ögon samtidigt som jag försöker se mig omkring. Minnet är svagt ifrån gårdagen. Stegen som samtidigt närmar sig med rask fart hjälper inte minnet att klarna. Nervositeten börjar krypa fram samtidigt som jag hastigt tänker hur jag ska agera, instängd i en sovsäck liggandes

tvärs över trapphusets tredje och högsta våning.

Plötsligt hörs en andra dörr öppnas, troligtvis på andra våningen. Stegen försvinner och jag kan pusta ut för en kort stund… innan dörren på

nedersta våningen öppnas på nytt. Jag inser att min sovplats inte längre är den bästa. Efter en snabb titt på klockan slumrar jag till igen. Nästa gång jag vaknar upp hörs stegen mycket närmare. På andra sidan dörren vandrar någon fram till en annan dörr. Det rasslar till i en

nyckelknippa och strax därpå hörs hissdörrarna åka igen. Tanken säger mig att ingen använder trapphusets tredje våning. Samtidigt som ett lugn sakta faller tillbaka över mig försöker någon plötsligt öppna dörren in till trapphuset som blockeras av mina väskor. med flygande fart är jag uppe på benen och släpper förbi mannen. Jag hinner inte att se hans första reaktion innan han snabbt tar sig ner för trappstegen. Jag ber om ursäkt för att jag övernattat och blockerade honom. Mannen svarar kort att det inte var någon fara för honoms del. Jag börjar omedelbart att packa ihop mina saker för att inte hamna i trubbel. När jag väl tar en ordentlig titt runtomkring mina saker upptäcker jag att min kameraväska fattas.

Orolig som en mor med sin son resande jordan runt tar jag mig snabbt ner för trapporna och tillbaka ut ifrån tågstationen, skyndar mig runt till ena gaveln där jag först planerat att övernatta. Ingen väska syns till. Panik Panik! Bara alla tankar som faller över mig om att den är borta /stulen slår mig hårt på smalbenet. Att jag dessutom såg den där personen sittandes ute i mörkret, rökandess en ciggaret med sitt ansikte riktat emot mig kvällen innan hjälper inte situationen jag hamnat i.

När jag kommer tillbaka upp till mina saker går hjärnan på högvarv. Två ryggsäckar samt sovsäck och liggunderlag syns till. Men vart är min kameraväska? Plötsligt kommer tanken varför båda ryggsäckarna ser så fullpackade ut. Jag slänger mig över ena väskan och tro det eller ej, men av någon anledning stoppade jag den där kvällen innan. Den rökande personen var även han ute efter bara en sovplats. Han sov nämligen på en bänk där ute i parken när jag tog en titt senare.

Med tiden kommer även minnet sakta krypandes tillbaka till verkligheten. Kvällen innan besökte jag ett litet lokalt bryggeri placerat mitt i centrum några få hundra meter ifrån tågstationen. Med tio olika serverade fatöl och en förklaring att endast en av dom såldes utanför staten Montana bestämde jag mig för köpa en provrunda. Efter två liter öl hade slunkit ner och läskat kroppen hade jag träffat på två killar som jobbar på en pizzeria tvärs över gatan. På väg hem till deras lägenhet stannar vi till och bakar en pizza som vi tar med oss hem. Vi tar sedan några öl och snackar innan jag drar mig då de blev försent för att gå ut igen. När jag väl krossar en gata ropar en äldre dam någonting om en förlorad plånbok och att jag påminde om killen på körkortet. Plötsligt börjar jag känna efter plånboken och inser att den verkligen är borta. Jag vänder tillbaka och börjar prata med henne. Hon förklarar att hon fann den mitt ute på gatan och att jag hade tur då hon endast var ute för en cigg då hon fick syn på mig. Baren låg en bit bort samt att det var riktigt mörkt. Kanske såg hon att jag inte kom ifrån Whitefish då jag släpa runt på två ryggsäckar och en kameraväska i en vagn som jag fann vid tågstationen. Jag tackar henne otroligt mycket och följer sedan med in på ett par öl. Lyckligtvis gav jag henne tur med hennes spelande på maskinerna. När puben väl stänger frågor damen vart jag tänkt sova och erbjuder en sovplats. Jag tackar nej och finner trappuppgången...

Tågresan till West Glacier tog runt en halvtimme och bjöd på hett kaffe samt vackra vyer genom stora fönster uppe i Cafévagnen. Väl framme vid West Glacier antog jag att bussen i parken skulle plocka upp en utanför stationen, men det visade sig att det var fortfarande 3,5km kvar in till parken. När jag väl fann en väg att åka med en av de dyra guidebussarna ropade en tjej bakom mig om jag ville ha skjuts. Hon skulle in till parken och leverera lite saker. Gratis skjuts, pepparspray och info om parken satt aldrig fel. Tack!

Jag åkte till min första vandring och tänkte in så mycket på vart jag skulle sova. Ryggsäcken fick jag lyckligvis lämna vid en Lodge intill Lake Mc Donald. På vandringen stötte jag på två flickor ifrån Kanada som skulle vandra upp till en utkiksplats samt sjön jag tänkt gå till. Jag hakade på flickorna och antog att det var bäst för oss alla när vi vandrar runt i björnriket. Efter mer än två tredejedelar avklarade möter vi en kille som är på väg ner. Han berättar att han nyss sett en björn en bit upp när han stod och åt bär. Allt han hann se var att den var brun, vilket förmodligen betydde att det handlade om en Grizzly. Killen var bra skakis på benen trots både pepparspray, pistol och komradio. Vi tog väl hand om vår betänketid innan vi bestämde oss för att fortsätta. Vi var tre stycken med 2st pepparsray och såg till att göra mycket ljud hela vägen upp och ner! Tur i oturen fick vi inte se någon björn denna gången. Jag stannade med tjejerna vid deras camping två nätter. Vi fortsatte vandra tillsammans och ena kvällen åkte vi till en bar då det ösregnade ute. Dagen efter fick jag höra att jag svamlat om allt möjligt, tills dess att jag somnade.

Dagen efter tog vi adjö och tjejerna åkte på en längre vandring trots sämre väder. Jag tog mig till den enda campingen med en dusch tillgänglig i parken och därefter en kortare vandring till ett par vattenfall för att hinna med sista bussen tillbaka. På väg tillbaka till bussen hör jag den komma ner för berget. Jag börjar springa snabbar då jag redan joggade för att hinna tillbaka i tid. När jag väl tar mig upp på vägen lämnar bussen precis busstoppet och jag fortsätter springer mitt i vägen med flaxande armar efter honom, dock utan något positivt restultat. Tur i oturen plockar första bilen upp mig trots att dem var fullpackade. Mannen sätter sig i mitten mellan växelspak o hela kitet.

Nästa åkte jag till en annan del av parken vilket i sin tur ledde till att jag åkte in och ut ur parken och fick därmed betala parkavgiften ändå.

Jag spenderade en och halv dag där nere och vandrade upp till en sjö i regn och hagel samt en utkiks plats i strålande sol innan jag sedan liftade tillbaka till campingen med dusch då de sista bussarna gått för dagen. Ett gäng goa glada kanadensare som var ute på hike över en dag. Den ena mannen berättade om sina galna resor med godståg där man inte vill bli påkommen. En gång hade han och hans vänner blivit påkomna och jagade med polisatruller.

Jag spenderade därefter två dagar till i parken och gjorde två längre vandringar samt en kortare till en utkiktsplats över en sjö, vilken var avstängd för björnaktiviteter. Sista dagen blev totalt annorlunda mot planerat. Jag anlände i tid nog för att kunna korsa ett pass och fortsätta över till en annan del av parken och samtidigt ta de tre sista bussar ut ur parken. Väl vid mitten av vandringen, framme vid passet fick jag besked om att de tidigare under morgonen jagat över tre stycken grizzlybjörnar. Jag bestämde ändå för att fortsätta, kanske också i tur och i sista chans om att få se någon grizzlybjörn. Jag stötte aldrig på mamman med sina två äldre ungar, men fick se en ensam på flera hundra meters avstånd i slutet av vandringen.

När jag senare tagit mig ut ur parken och försökte ta mig tillbaak till tågstationen plockade två killar ifrån Seattle upp mig och körde mig hela vägen tillbaka till Whitefish. Väl tillabak där köpte jag lite mat och tog mig sedan ett andra besök vid bryggeriet. Jag tog några öl och träffade på ett par motorcyklister ifrån Los Angeles. Killen i baren var en riktigt trevlig kille ifrån Atlanda, Georiga. Kvällen slutade hemma hos honom och hans trevliga flickvän med god mat, en varm dusch och den skönaste sängen hittills under resan! Tack!

Efter en vecka i Glacier National Park kom nästa 27h bussresa ner till Las Vegas.