gyllback

Don't choose the one who is better, choose the one who makes you better!

Om jag nu ska vara helt ärlig så sitter jag inte vid någon Mc Donalds. Längs mina snart 220 avklarade mil runt den nordliga ön har jag lyckats hitta ett öppet internet utanför Mc Donalds portar! En liten byggnad med stora fönster och högt i tak, lugn atmosfär och många skrifter att läsa sig igenom för de som ser sig ha tid. Själv haffar jag "snabbt" lite internet innan jag snart är tillbaka på vägarna igen, denna gång utan någon direkt brådska. Igår klev jag in på ännu en turistbyrå och hörde efter om kommande väderrapport vid Mt Tarinaki. Jag hade nu rest långa vägar för att endast göra denna vandring innan det skulle bära av tillbaka till Auckland. Efter flera dagar av uppdaterande av väder sågs bästa chanserna på fredagen, förhoppningarna var höga! Att äntligen få ta ett steg utanför plåtskalets gränser, kanske med en chans att vänja bort två veckors kurs i Nissan Bluebird stolsforming. Efter allt resande och hopp fick jag det enkla svaret att det troligtvis inte kmr att vara möjligt att bestiga utan erfarenhet, guide samt massa specialutrustning förens om möjligtvis två månader. Var det så svårt för alla att tala om för mig lite tidigare? Tack för riktigt bra turistvägledning Nya Zeeland! Uppskattas när man reser till andra sidan jordklotet och inte planerat att stanna för gott.

I morgon har jag varit i NZ i två hela veckor och jag kan inte påstå att jag sett mycket mer än några stränder och träd i början av vistelsen. Därefter regn och åter regn instängd i en bil dygnet runt. Några nätter på hostel för att sträcka ut ryggen samt få prata av mig borta ifrån min ensamhet. Det var nog ingen bra ide att hyra en bil i 3v med målet att komma ut och vandra och se något av vad denna nordliga Ö har att erbjuda. Blir det ingen bättring snart vet jag inte vad jag ska göra. Utrymmet i bilen börjar gå mig på nerverna.. Att också bli stammis vid Mc Donalds var inte direkt min plan med denna resa. Men vad gör man inte för ett kasst wifi som iaf låter en besöka FB, men inte de sidor man verkligen behöver (Bank, E-mail, Google, m.m..)! Jag gör mitt bästa för att hålla huvudet över ytan i hopp om att solsken skiner igenom en vacker dag. Utöver det händer inte mkt mer här nere just nu. Men till helgen blir det återbesök i Auckland där jag ska träffa Nyck igen och se Rugby VM finalen.

Norr om Auckland: Avklarat!

Att jag anl'a'nt till NZ k'a'nns mer 'a'n forv'a'ntat. Och det tog inte lang tid innan min f'o'rsta h'o'gersv'a'ng kom efter att jag hyrt bil i tre veckor fram'o'ver. Efter nagra kurvor m'o'tte jag en kille som l'o'pte och vitade med sin ena hand. Jag planerade redan innan att jag skulle passera honom med tummen upp. Strax efterrat kom en bil pa fel sida!! Samtidigt som paniken fl'o'g 'o'ver mig insag jag att jag sj'a'lv k'o'r pa fel sida. Det som gick sa fint i b'o'rjan. Min tumme omvandlades pl'o'tsligt till ett tack.

Efter att ha stannat till vid ett info st'a'lle samt nagra strander n'a'rmade jag mig en stad d'a'r jag stannade f'o'r mat och natten. N'a'r jag tog mig in pa en bar f'o'r att ta en 'o'l och lana toaletten skulle legitimationen fram vilket ledde till att jag insag att jag gl'o'mt k'o'rkortet vid biluthyrningsfirman i Auckland. N'a'r jag sedan 'a'ntligen t'a'nkte installera mitt NZ simkort som jag haft med mig hem till Sverige och tillbaka sa hittar jag inte telefonen l'a'ngre.. Tror det b'o'rjag bli dags att 'o'verv'a'ga att aka hem innan jag tappar bort mig sj'a'lv!

Att prata med randoms så man glömmer att gå av tunnelbanan vilket leder till att man missar bussen som i sin tur leder till att man måste jaga bussen ett antal kvarter med full packning är inget att rekomendera. San Francisco är en fin stad där jag kunde ha spenderat mer tid. Hostelet erbjöd gratis öl på helgerna vilket förmodligen var kul för de som kommer ihåg. Efter att ha bytt ut en del av min packning ska jag nu ta mig till flygplatsen, denna gång i god tid. Väl där ska jag även sända tillbaka kartor och de tält som galne Vince i Denver lånade ut till mig.

En liten bit av kustens kaka bjöd på minimal sol innan jag plötsligt en dag anlände till LA där jag började med att droppa mina väskor vid mitt Hostel i Venice Beach. Strax därefter tog jag mig en biltur upp i Hollywood där jag helt plötsligt stog öga mot rygg emot två svenskar. Allt talade för att det var just precis, Rickard och Emelie som jag tidigare träffat på i Las Vegas men inte bytt några kontaktuppgifter med. Oddsen var inte höga, men där stod vi och mina första ord blev, Helt Sjukt! Denna gången gav jag dom mitt namn då de var på en tur bland stjärnornas hus och inte hade mycket tid för att stanna. FB hjälpte oss att planera träff vid Hard Rock Café senare under kvällen. På väg ut för att leta mat blev jag plötsligt inbjuden till Jimmy Kimmels show där Eva Longoria, känd ifrån Desperate Housewives var kvällens huvudgäst. Trots skrikande mage och en snustorr mun bestämde jag mig för att joina showen och bjuda på mitt fejkade skratt och tonvis med applåder! Inte ens en droppe vatten serverades som tack! Men det var helt klart värt att se hur allt verkligen fungerade. När jag senare väl tar mig till Hard Rock Café vilka just stänger för kvällen syns inga Svenskar till bland ett par som var kvar. Jag tar mig ut på Hollywood blv. och går in på varje bar och klubb som jag tar mig in på för att leta efter dom. Det hela slutar i ena ändan där jag ser en hög med exklusiva bilar parkerade utanför en klubb. Allt talar för att jag inte är välkommen där, men med min smarta enkla fråga om dom laggt märke till några svenskar som gått in fick jag ett JA. Ensam bland födelsedagsfirande, sprutande skumpa och plastflickor var jag ganska snart tillbaka ute på gatan. Efter att ha ledsnat på kvällen börjar jag ta mig hemmåt och vem möter jag inte då, Rickard Svensson. Vi snackar en stund och letar upp Emelie och tar oss tillbaka till våra hostel. Dagen efter spenderas inne på Universal Studios vilket även det var en kul och annorlunda upplevelse. Nu är jag inne på sista dagen i LA med inga direkta planer förutom att se till att få tillbaka min telefon som gled ur fickan när jag fick skjuts ett halvt block av en tjej som jag träffade inne på Jimmy Kimmels Show. Några få dagar att se fram emot i San Francisco innan det bär av till Nya Zeeland!

Bussresan till Las Vegas tog förfärligt lång tid. Totalt med alla byten och stopp hamnade jag på 27h resande. Efter att ha stannat en vecka i en av de finaste nationalparkerna i USA till att komma ner till Las Vegas blev en stor chock och tog sin tid att smälta. Tyvärr rullade mer pengar ut än in på alla Casinon som jag prövade min lycka vid. Jag träffade trevligt folk och stannade på ett grymt hostel. Efter att ha spenderat för mycket pengar hyrde jag en bil och en kille ifrån Hawaii följde med mig runt Grand Canyon och Zion NP under två dagar. Vi spenderade natten vid Walmart parkeringen och jag kan lova att vi inte var ensamma om att campa där. Husbussar, fritidsfordon och andra vanliga bilar med sovande människor kryllade över parkeringen och tydligen var det helt OK då ingen gjorde något åt saken. Jag och Logan passerade åtta stormar under dessa två dagar vilket ledde till att vi inte riktigt kunde unyttja vår tid i parkerna till max. Istället fick vi åka bil och virra runt på sand och grusvägar som tidigare varit översvämmade och totalt trasiga. Som tur var hade vi en Toyota Corolla av modernare variant som tydligen tar sig fram överallt! Kanske beror det på föraren, vad vet jag. Efter att ha lämnat av Logan i Las Vegas fortsatte jag mot Californien. Nu har jag hunnit med Death Valley, Sequoia, Kings Canyon samt Yosemite NP under några dagar och även tagit mig fram till västkusten där jag stannat utanför Santa Cruz över en natt.

Dörren till trapphuset går igen med en kraftig smäll. Jag vaknar hastigt upp ifrån min djupa sömn. Lysröret i taket bländar mina  ögon samtidigt som jag försöker se mig omkring. Minnet är svagt ifrån gårdagen. Stegen som samtidigt närmar sig med rask fart hjälper inte minnet att klarna. Nervositeten börjar krypa fram samtidigt som jag hastigt tänker hur jag ska agera, instängd i en sovsäck liggandes

tvärs över trapphusets tredje och högsta våning.

 

Plötsligt hörs en andra dörr öppnas, troligtvis på andra våningen. Stegen försvinner och jag kan pusta ut för en kort stund… innan dörren på

nedersta våningen öppnas på nytt. Jag inser att min sovplats inte längre är den bästa. Efter en snabb titt på klockan slumrar jag till igen. Nästa gång jag vaknar upp hörs stegen mycket närmare. På andra sidan dörren vandrar någon fram till en annan dörr. Det rasslar till i en

nyckelknippa och strax därpå hörs hissdörrarna åka igen. Tanken säger mig att ingen använder trapphusets tredje våning. Samtidigt som ett lugn sakta faller tillbaka över mig försöker någon plötsligt öppna dörren in till trapphuset som blockeras av mina väskor. med flygande fart är jag uppe på benen och släpper förbi mannen. Jag hinner inte att se hans första reaktion innan han snabbt tar sig ner för trappstegen. Jag ber om ursäkt för att jag övernattat och blockerade honom. Mannen svarar kort att det inte var någon fara för honoms del. Jag börjar omedelbart att packa ihop mina saker för att inte hamna i trubbel. När jag väl tar en ordentlig titt runtomkring mina saker upptäcker jag att min kameraväska fattas.

 

Orolig som en mor med sin son resande jordan runt tar jag mig snabbt ner för trapporna och tillbaka ut ifrån tågstationen, skyndar mig runt till ena gaveln där jag först planerat att övernatta. Ingen väska syns till. Panik Panik! Bara alla tankar som faller över mig om att den är borta /stulen slår mig hårt på smalbenet. Att jag dessutom såg den där personen sittandes ute i mörkret, rökandess en ciggaret med sitt ansikte riktat emot mig kvällen innan hjälper inte situationen jag hamnat i.

 

När jag kommer tillbaka upp till mina saker går hjärnan på högvarv. Två ryggsäckar samt sovsäck och liggunderlag syns till. Men vart är min kameraväska? Plötsligt kommer tanken varför båda ryggsäckarna ser så fullpackade ut. Jag slänger mig över ena väskan och tro det eller ej, men av någon anledning stoppade jag den där kvällen innan. Den rökande personen var även han ute efter bara en sovplats. Han sov nämligen på en bänk där ute i parken när jag tog en titt senare.

 

Med tiden kommer även minnet sakta krypandes tillbaka till verkligheten. Kvällen innan besökte jag ett litet lokalt bryggeri placerat mitt i centrum några få hundra meter ifrån tågstationen. Med tio olika serverade fatöl och en förklaring att endast en av dom såldes utanför staten Montana bestämde jag mig för köpa en provrunda. Efter två liter öl hade slunkit ner och läskat kroppen hade jag träffat på två killar som jobbar på en pizzeria tvärs över gatan. På väg hem till deras lägenhet stannar vi till och bakar en pizza som vi tar med oss hem. Vi tar sedan några öl och snackar innan jag drar mig då de blev försent för att gå ut igen. När jag väl krossar en gata ropar en äldre dam någonting om en förlorad plånbok och att jag påminde om killen på körkortet. Plötsligt börjar jag känna efter plånboken och inser att den verkligen är borta. Jag vänder tillbaka och börjar prata med henne. Hon förklarar att hon fann den mitt ute på gatan och att jag hade tur då hon endast var ute för en cigg då hon fick syn på mig. Baren låg en bit bort samt att det var riktigt mörkt. Kanske såg hon att jag inte kom ifrån Whitefish då jag släpa runt på två ryggsäckar och en kameraväska i en vagn som jag fann vid tågstationen. Jag tackar henne otroligt mycket och följer sedan med in på ett par öl. Lyckligtvis gav jag henne tur med hennes spelande på maskinerna. När puben väl stänger frågor damen vart jag tänkt sova och erbjuder en sovplats. Jag tackar nej och finner trappuppgången...

 

Tågresan till West Glacier tog runt en halvtimme och bjöd på hett kaffe samt vackra vyer genom stora fönster uppe i Cafévagnen. Väl framme vid West Glacier antog jag att bussen i parken skulle plocka upp en utanför stationen, men det visade sig att det var fortfarande 3,5km kvar in till parken. När jag väl fann en väg att åka med en av de dyra guidebussarna ropade en tjej bakom mig om jag ville ha skjuts. Hon skulle in till parken och leverera lite saker. Gratis skjuts, pepparspray och info om parken satt aldrig fel. Tack!

 

Jag åkte till min första vandring och tänkte in så mycket på vart jag skulle sova. Ryggsäcken fick jag lyckligvis lämna vid en Lodge intill Lake Mc Donald. På vandringen stötte jag på två flickor ifrån Kanada som skulle vandra upp till en utkiksplats samt sjön jag tänkt gå till. Jag hakade på flickorna och antog att det var bäst för oss alla när vi vandrar runt i björnriket. Efter mer än två tredejedelar avklarade möter vi en kille som är på väg ner. Han berättar att han nyss sett en björn en bit upp när han stod och åt bär. Allt han hann se var att den var brun, vilket förmodligen betydde att det handlade om en Grizzly. Killen var bra skakis på benen trots både pepparspray, pistol och komradio. Vi tog väl hand om vår betänketid innan vi bestämde oss för att fortsätta. Vi var tre stycken med 2st pepparsray och såg till att göra mycket ljud hela vägen upp och ner! Tur i oturen fick vi inte se någon björn denna gången. Jag stannade med tjejerna vid deras camping två nätter. Vi fortsatte vandra tillsammans och ena kvällen åkte vi till en bar då det ösregnade ute. Dagen efter fick jag höra att jag svamlat om allt möjligt, tills dess att jag somnade.

 

Dagen efter tog vi adjö och tjejerna åkte på en längre vandring trots sämre väder. Jag tog mig till den enda campingen med en dusch tillgänglig i parken och därefter en kortare vandring till ett par vattenfall för att hinna med sista bussen tillbaka. På väg tillbaka till bussen hör jag den komma ner för berget. Jag börjar springa snabbar då jag redan joggade för att hinna tillbaka i tid. När jag väl tar mig upp på vägen lämnar bussen precis busstoppet och jag fortsätter springer mitt i vägen med flaxande armar efter honom, dock utan något positivt restultat. Tur i oturen plockar första bilen upp mig trots att dem var fullpackade. Mannen sätter sig i mitten mellan växelspak o hela kitet.

 

Nästa åkte jag till en annan del av parken vilket i sin tur ledde till att jag åkte in och ut ur parken och fick därmed betala parkavgiften ändå.

Jag spenderade en och halv dag där nere och vandrade upp till en sjö i regn och hagel samt en utkiks plats i strålande sol innan jag sedan liftade tillbaka till campingen med dusch då de sista bussarna gått för dagen. Ett gäng goa glada kanadensare som var ute på hike över en dag. Den ena mannen berättade om sina galna resor med godståg där man inte vill bli påkommen. En gång hade han och hans vänner blivit påkomna och jagade med polisatruller.

 

Jag spenderade därefter två dagar till i parken och gjorde två längre vandringar samt en kortare till en utkiktsplats över en sjö, vilken var avstängd för björnaktiviteter. Sista dagen blev totalt annorlunda mot planerat. Jag anlände i tid nog för att kunna korsa ett pass och fortsätta över till en annan del av parken och samtidigt ta de tre sista bussar ut ur parken. Väl vid mitten av vandringen, framme vid passet fick jag besked om att de tidigare under morgonen jagat över tre stycken grizzlybjörnar. Jag bestämde ändå för att fortsätta, kanske också i tur och i sista chans om att få se någon grizzlybjörn. Jag stötte aldrig på mamman med sina två äldre ungar, men fick se en ensam på flera hundra meters avstånd i slutet av vandringen.

 

När jag senare tagit mig ut ur parken och försökte ta mig tillbaak till tågstationen plockade två killar ifrån Seattle upp mig och körde mig hela vägen tillbaka till Whitefish. Väl tillabak där köpte jag lite mat och tog mig sedan ett andra besök vid bryggeriet. Jag tog några öl och träffade på ett par motorcyklister ifrån Los Angeles. Killen i baren var en riktigt trevlig kille ifrån Atlanda, Georiga. Kvällen slutade hemma hos honom och hans trevliga flickvän med god mat, en varm dusch och den skönaste sängen hittills under resan! Tack!

 

Efter en vecka i Glacier National Park kom nästa 27h bussresa ner till Las Vegas.

 

Inga björnar än så länge! Jag anlände till Livingston, MT 03.05 torsdag morgon och tanken var att ta nästa buss ner till Gardiner, en av de nordliga portarna in till Yellowstone. När jag klev av bussen klev en tysk backpaker kille på. Jag passade på att fråga om han använt sig av samma buss som jag hade tänkt att ta mig in till parken med. De visade sig att den bussen kostade 650kr mer än vad det sas på deras hemsida tidigare när jag kikade upp saken.

Jag stannade 4 nätter i Austin, sovandes på ett golv mellan Kieran och Leo, hans rumskamrat. Jag käkade tre mål om dagen och följde även med dom på en gratis BBQ för nykomna internationella studenter. Alla trodde såklart att jag också var en student och när de började ställa frågor om vad jag skulle läsa osv så blev det ibland svårt att veta vad man skulle svara.. Hade en kanon tid där, kunde stannat ett halvår som Kieran och Leo skulle göra. Men efter en härlig tid i Austin kom nästa bussresa, 24h till Denver, Colorado. Väl där spenderade jag 2 dagar till att finna ut hur jag skulle ta mig ca 12 mil till Rocky Mountains National Park. Man behövde antingen en bil eller så fick man lov att boka en guidad tur. Jag började med att ringa tiotalet biluthyrningar, men inga bilar fanns tillgängliga. Det visade sig att Denver hade haft en hagelstorm några veckor tillbaka, där flertalet av hyrbilarna fått kraftigare skador. Lyckligtvis slutade problemet att ta mig upp till Rocky Mountains NP vid en Sport och Vildmarksbutik. Jag hade varit där dagen före och kikat upp allt jag skulle behöva för att åka upp och vandra samt campa. Nästa dag stötte jag på en äldre man i cykeldress när jag stod och tittade på en speciell behållare att föravara mat i emot björnar. Denna man hade precis tagit ut sin pension. Han hjälpte mig att välja ut en behållare och därefter pratade vi om våra resor vi gjort. Han hade gjort alla vandringar utom en i hela Nya Zeeland och en hel del sjukt långa vandringar i USA, samt kayakturer i träskmarkerna. Denna man tog mig hela vägen (12mil) upp till campingen där min vandring skulle starta 03.00 på morgonen. Han lånade även ut sitt tält, sovsäck, liggunderlag samt mat för två dagars vandring (en dag för mig). Han sa till mig att bara sända tillbaka allt när jag var färdig med alla vandringar, då jag tidigare berättade om alla andra parker jag skulle besöka. Så jag tackade och frågade om han menade att jag skulle sända tillbaka allt innan jag flög ut ifrån San Fransisco, men han sa till mig att ta med allt till Nya Zeeland också! Anledning till att jag startade min vandring så tidigt var för att jag skulle försöka bestiga Longs Peak, Rocky Mountains NP högsta topp på 4345 möh. Vädret där uppe blir alltid ostabilt på eftermidagen och man vill då vara en bra bit på väg ner igen. Jag fortsatte sedan min vandring längre in i parken och tältade en natt vid en camping. Kvällen spenderade jag till att åka till en liten by där man kunde handla lite mer mat. Nästa dag kom nästa topp på 3756 möh och 30 km vandring. Totalt under dessa två dagar vandrade jag 56km med 10 kilos packing i en rutten ryggsäck som aldrig mer ska brukas till någog dylikt. Spännet för att bära med midjan är för brett. Jag hade även tur när jag skulle försöka ta mig ifrån andra änden av Nationalparken till Greyhounds busstation, 2,5 mil bort. Tiden var knapp och allt kändes kört, det regnade & åskade ute och jag hade inget skydd för min packning så jag fick hålla liggunderlaget över mig. Turen kom då jag gick in i fösta butik och frågade om hur man kunde ta sig in till den andra byn. Kvinnan som jobbade där skulle precis åka hem och skjutsa mig en mil extra för att jag skulle hinna med bussen. Hon sa till mig att hon hoppades att jag tyckte det fanns snälla amerikaner också.

Jag har haft två underbara dagar spenderade på ett fantastiska och totalt annorlunda Hostel mitt inne i en skog, vid en sjö. Måste dock tillägga att det låg nära en större väg och till viss del nära andra hus, men fortfarande väldigt speciellt! Atmosfären bland alla människor var enastående och maten går ej att beskriva. Wow! Dit vill jag verkligen tillbaka! Första dagen fick jag sällskap av en icke dödlig, men riktigt giftig liten rackar till orm, precis utanför min bunker. Andra dagen fick jag låna en cykel och åkte 4mil fram och tillbaka till ett naturreservat med riktigt fina stränder. Där tog jag äntligen resans första dopp i havet och väl i vattnet upptäckte jag hur sjukt vart det var. Trots sina +30 i luften så var vattnet ljummet. Aldrig upplevt något sådant tidigare.

Nu har jag varit i USA i två veckor, känns som mycket längre. Förutom att jag ledsnat lite på att besöka städer så har jag det riktigt bra här. Boston var en riktigt trevlig stad och Kayla som jag träffade på Island var så trevlig. Hon tog väl hand om mig! En dag tog hon mig 2h körning norrut till en hike upp på ett berg där man såg fem stater. Hoppas hon kommer över till Sverige en vacker dag. Niagarafallen var vackert, men samtidigt så förstört runtom så att jag ledsna ur och bara tog lite bilder och åkte till Buffalo, vilket var en stendöd stad så det sluta med att jag fick åka till ett köpcentrum ca 40min utanför och konka runt på min 30 kilos packning inne där. Räkna med att jag fick en hel del blickar! Haha.. Folk frågade om väskorna var tomma. Efter att ha varit där över dan så satte jag mig på min andra nattbuss ner till Washington DC, där jag nu stannat i tre nätter. Fina byggnader och många gratis museum och monument. Men det blir liksom för mkt av allt.. Haha blev lite paff när jag kom in till mitt hostel i DC, Mads ifrån Danmark som jag träffa i NYC bodde också där. Trevligt! I morgon åker jag till The Hostel in the forest (www.foresthostel.com). Ett annorlunda hostel med bunkrar uppe i träd och med ett väldigt seriöst miljötänkande samt ekologisk odling m.m. Spännande! Man blir tydligen bjuden på middag varje kväll då de använder sig mycket av det egna producerade råvarorna. Besök hemsidan om ni vill se bilder och veta mer. Efter två nätter i skogen fortsätter jag ner till Florida med ett stopp i St Augustine före jag anländer till Miami.

Resan har mer än bara börjat, det känns. Jag har hunnit med en vecka på Island samt en långweekend i NYC. Island var ett fantastiskt fint och spännande land. Dock lite kallare än iaf jag själv hade förväntat mig. Som tur var fick jag två kanondagar då jag passade på att hyra en bil och åkte runt ön närmare 140mil. Kändes som om det var mycket åka mellan varje plats, speciellt med tanke på att Island inte är en sådan stor ö. Blå lagunen som jag avslutade min vistelse vid var bara så underbar och avkopplande. Naturligt uppvärmda pooler med vatten som innehöll en rad olika bra ämne för bl.a. huden.