Inga björnar än så länge! Jag anlände till Livingston, MT 03.05 torsdag morgon och tanken var att ta nästa buss ner till Gardiner, en av de nordliga portarna in till Yellowstone. När jag klev av bussen klev en tysk backpaker kille på. Jag passade på att fråga om han använt sig av samma buss som jag hade tänkt att ta mig in till parken med. De visade sig att den bussen kostade 650kr mer än vad det sas på deras hemsida tidigare när jag kikade upp saken.
Så det slutade med att jag liftade 20 mil fram och tillbaka till parken och köpte sedan ett 2-dagars busspass som tog mig runt en (del) av parken. Man behöver fortfarande en bil för att se något annat än städer i detta land. Jag insåg också när jag kom till Livingston, MT att jag glömt min laddare till datorn i Rapid City. På ett litet trelvligt Café brevid busstationen träffade jag på en cyklist som hjälpte mig att få tag i en adress på ett Hotel dit jag kunde sända laddaren samt lämna en av mina väskor under min vadring. Han gav mig även en "trasig" regnjacka av god kvalitet samt körde mig utanför byn där det var lättare att lifta. Killen hette Stephen Byler, en novell författare på resande fot. Det finns så otroligt hjälpsamma människor runtom i världen. Yellostone NP hade sina underbara, onatruliga platser, tack vare sina termiska aktiviteter. Även andra otroligt fina platser, rikt på djurliv av alla slag. Jag hade dock svårigheter att stanna för fotografier samt att ibland stannade bussen för kort för att hinna vandra runt hela området vilket var lite tragiskt. I slutet av min första dag i parken liftade jag för att ta mig till en Camping när alla bussar redan lämnat parken. Nästa morgon träffade jag två killar ifrån Spanien samt Argentina, båda arbetande på Centralbanken i Washington DC. De tog med mig på en dagstur och släppte sedan av mig utanför parken, tillbaka i Gardiner. När jag lyckats tagit mig tillbaka till Livingston, upplockad av två geloger tog jag mig till Hotellet dit min laddare skulle anlänt. Killen i receptionen sade att om han inte såg något paket så fanns det heller inget. Dagen efter fann en annnan anställd brevet direkt. Därmed fick jag spendera ytterligare en dag i Livingston då nästa buss gick 03.05 nästa morgon. Nu är jag uppe vid Whitefish Lake, strax utanför Glacier park. Jag har just precis pratat en sväng med min bror Nils och min vän Thomas. Nu är det dags att ta sig en ut på en sightseeing samt finna information om nationalparken och dess leder. Måste bara berätta om att jag stod 2m ifrån en Buffalo då den vandrade förbi mig på en led och det fanns i stort sätt inte någon annat alternativ för mig än att stå still och hoppas på det bästa. Fick en del intressanta blickar ifrån förbipasserande turister i bilar vid en närliggande väg.
Hade gott!
